Jag är en sån där elev som slarvar rejält med mina läxor. De kommer in men jag tror aldrig någon kommit in i tid, och då räknar jag med ifrån 1an i lågstadiet. Eftersom mina föräldrar alltid tagit läxläsandet lika slappt som jag har jag lätt kunnat smita undan mitt hat för läxor. Pappa har varje gång vi hunnit se varandra mer än 5 min innan läggdags frågat om jag hade några läxor, mitt svar var ständigt nej. Han frågade snabbt därefter också om det var läxor men om det bara var jag som inte hade, jag log alltid snabbt och försökte leka oskyldig. Han suckade jämnt djupt och gör på samma sätt när detta kommer upp nu för tiden, skrattade lite lätt uppmuntrande men ändå deppigt och sa lugnt; det ska nog bli folk av dig också en dag ska du se. Inte för att jag ska klaga på mina föräldrar, de har varit bra på många sett, men de är lite bristande i området vad det gäller skolan... Många skulle nog skylla det på att de tillhör de lågutbildade, personligen tror jag det beror på att de är och var ungefär lika ointresserade som jag var och är. Enkelt!
Jag har alltid gillat skolan, eller bättre sagt älskat skolan. Men inte läxor och inte har jag gillat detta året. Det här året är lätt mitt hemskaste år inom skolan.
Men nu när jag spenderat 85% av min lördag till att göra skolarbete och ha vetskapen om att 90% av morgondagen ska gå till att göra läxor som skulle varit inne för flera, flera månader sen, börjar det kännas som att detta är något jag skulle tagit detta på allvar för en lång lång tid sedan...