måndag 31 december 2007

Försök till att minnas 07

Jag försökte i mitt huvud igår (efter ett mindre nervöst sammanbrott) komma på att summera året som gått. Jag som har (som så många andra förvirrade) -0 i minne.
Jag kom så långt att komma på att jag flugit för fösta gången, kommit ända bort till L.A och träffat en kille som (hör och häpna) jag står ut med. och ännu bättre (ännu häpnare) han med mig.
Men flygningen, USA och killen skedde allting på 1 månad. Lite torftig sammanfattning va?
Efter det kom jag på att jag fyllt år också, fast man gör ju det varje år. Men i år ville jag fylla! och så har jag sett kent live i globen och kommer se dom Mars- 08 också...
Men så mycket mer är det nog inte?!
Nepp. tror inte det.
eller vänta, grabben kläckte något!

- Varit på stureplan (wow)
-Sett Magnus Betner.
-hunnit gått med och ur en församling (på mindre än 3 månader)
-Varit i Göteborg!
-Blivit 99.5% säker på att jag ska tatuera mig,vad och vart.
-(lite osäkert om jag flyttade hemifrån i år eller förra året)
-hunnit vara blond,röd,rosa,lila,brun och slutligen tigerkaka i håret.
-fått en NintendoDS & en AS STOOOOOR väckarklocka!

Detta måste ju sägas att det inte är jag som kommer på, det är gabriel. Bra att han vet mera än mig.

tisdag 25 december 2007

Oerhört viktig uppmaning!

Kan det inte bara få ett slut??!!!
Nu har Dogge Doggelito sjunkit ännu lägre. När vi trodde att "cykeln på köpet" tagit slut så har han gjort en ny om inte ännu värre reklamfilm för samma dumma företag.
Jag hoppades att han skulle tagit åt sig av all elak kritik och av alla människor som antagligen har mejl bombat och hotat honom (om inte så är det nog dags nu).
Det som kanske kan vara värre är att jag faktiskt skriver om detta, men det finns en anledning till det. Om ni nu är sådana som tittar på reklamen mellan filmer och/eller serier, så uppmanar jag er nu STARKT att sluta. Strunta i erbjudandena, strunta i allting som det gott kan föra med sig. Det är bättre att ni tar ner "ingen reklam tack- skylten" än att se det här.
Sluta kolla på reklamen och skona er själva smärtan att se Dogge sälja ut sig själv. Igen.

måndag 24 december 2007

Ifall ni inte insett sanningen...

Mitt julkort till Mattan.

Jag och min fantastiska vän Matilda, har en liten enkel sporadisk jultradition. Vi skickar alternativa julkort till varandra. Detta året har det blivit sporadiskt igen, så mitt alternativa julkort blir officiellt på min blogg.

Kära Mattan!
i år har vi upplevt kent. Våran barndom/högstadie dröm har gått i uppfyllelse.
Var det inte på tiden? (joo) Vi har fått en bra, nära och (där också) sporadisk kontakt igen efter ett större uppehåll. Vi har mognat lite, bearbetat massor och älskat ännu mera än förr.
Vi är på väg in till något nytt, något vi pratat om som något så långt borta. Men nu min käraste är det alldeles nära. Vi är ungefär vuxna.
Du har också detta år fått din underbare att förstå att han ska vara DIN underbare. Det var på tiden att glödlampan gick igång efter 3 år.
Det finns mycket att säga men jag minns inget mera nu.
Ring eller smsa någon dag...
Din egna in i vuxenlivet, med en fot i barndomen! /Ester.
(jag älskar dig)

ingen ork till text. (god helg)

Mor, far, Gabriel och han mor. Hemma hos henne på julglögg. Orkar inte lägga ut någon text om allt som sades eller inte sades. Därför lämnar jag er nu med en bra text bit av Joakim Thåström.

Jag förstod aldrig orden som du sa
Aldrig varför vi två var ett par
Så medan jag väntar på ett svar
Ska jag kyssa ditt hjärta i kras
Här på mitt golv bland skärvor o glas
För jag har inga mirakel
Att lova nån i natt

Mitt pussel blev aldrig klart
Jag ser ditt hjärta brinner svagt
Som en cigarett i mitt askfat

fredag 21 december 2007

*suck*

Det slog mig i förrgår. Jag är på väg in i vuxen livet, hel tänd på allting som kommer med det...
Och direkt efter denna spännande tanke kom jag på att mina föräldrar är gamla! Pappa väntar på pension och är totalt ut sliten. Mor är ju sjukpensionär men det börjar märkas att hon är trött nu.
Det är underligt.
Jag är i start groparna av mitt liv. Mor & far är på början av sitt slut.

torsdag 20 december 2007

Tänk vad Mc' Donalds kan sätta igång!

Käkade på Mc' Donalds nyss med Gabriel. Julmusiken sköt ut ur högtalarna....
Detta fick mig och Gabriel (mest jag) att tänka på massa saker.
För det första: är det inte att våldta en rätt bra julsång (silent night) genom att göra om den till techno version?! I mina öron lät det fruktansvärt hemskt....
För det andra: I saw mommy kissing santa claus, spelades direkt efter våldtäkten, först trodde jag (jag trodde mig känna igen röster) att det var Pernilla Wahlgren som sjöng. Men efter halva låten började jag tvivla om det inte var Jessica Simpson. Detta fick oss att börja fundera på om Jessica Simpson är så usel eller om Pernilla Wahlgren är så bra...?!
Sen det tredje funderingen: Tomas Di Leva kom direkt efter med någon mycket underlig jul sång. Då flög tankarna iväg om han firar jul överhuvudtaget! Om han gör det så skulle jag gärna vilja se honom i jul shopping hysterin, och om han inte gör det så undrar jag hur han kan spela in en jul sång...??

Har ni svaret eller andra tankar så kommentera gärna. Själv kommer jag tänka på det här i flera månader.....

onsdag 19 december 2007

En liten tanke.

Såg på Sex & the City;
Har alla den där så kallade modersgenen?
(jag tror jag har tappat min)

förvåningen ökar....

Nu har jag blivit lite besviken på mig själv. Jag säger en massa saker hela tiden, många som jag själv kan tycka vara värda att blogga om. Men inte 17 får man ner något när man skriver på bloggen. Tillfällig blogg öken tydligen.
Jag är förvånad. Min förvåning steg också när jag öppnade posten idag. Enligt min skola (och också en av mina närmsta vänner) är jag inte tillräckligt med närvaro. Om detta inte ändras inom 2 veckor så kommer mina fjuttiga pengar att försvinna. Detta förvånar mig skarpt eftersom jag själv tycker jag är närvarande, och om jag inte är så är jag ju sjukanmäld...
En till förvåning kom då jag plötsligt upptäckte att dessa 2 veckor jag har på mig att bli duktig igen är dom två veckorna jag har jul lov. Hoppas att dom inte börjat räkna redan...

Men oj, nu blev det ju en blogg!

söndag 16 december 2007

allmänt & kommit till insikt....


Var i Brohyttan idag, hemma hos föräldrarna. Samuel åkte med mig ut...
Efter överdosering av koffein var det hög tid att ge sig ut och köra lite bil. Det gick rätt bra, jag kan lätt förstå varför människor kör för fort!
Väl tillbaka så hade Leia (syns på bilden) smyg druckit ur mitt mjölk glas som jag trodde stod säkert på köksbordet... Detta fick mig att undra om inte hon skulle ha kunnat göra årets julreklam för Mariestads öl?!
Det är väl inte bara jag som ser likheterna?!

fredag 14 december 2007

jupp

Lite stolt, nykter helg!
Vänta, är inte det fel om man är för ung?!
*suckar*

Pappa vs. Mamma

Pappas parkering.




Mammas Parkering.

torsdag 13 december 2007

kort om tid.


Åt på Wayne's Coffee med Noomi idag.
Vi satt i två timmar tills vi gick vidare till Wayne's Coffee på krämaren med mor och Åsa.... Variationen flödar.

Innan dess så klippte jag mig, nästan allt åkte av. Sen har jag nu färgen (kan nog endast beskrivas på detta sett) tigermuffin! Mäkta stolt.
Mer information kommer imorgon, då Gabriel är på jobbet och slutar sucka åt mig för att jag tar upp hans dator tid...
Han sitter ändå och grejjar med en by!
Han skriker att jag ska ta bort texten...
Den nyss skrivna texten om Gabriel är en tolkningsfråga. Jag avgår.
Hoppas Baby blir glad nu! (puss)
(jag fick en puss)

onsdag 12 december 2007

för fest bild.


Ester & Emelie, efter för festen (bestående av oss två) drar vi vidare till klaras.
Här kommer vi!

måndag 10 december 2007

Måste tilläggas.


Kollade igenom lite av alla bilder ifrån min Los Angeles resa. Hittade denna underbara bild.
Man kan ju inte kalla USA för ett intelligent land i alla fall.

Om ni nu inte ser vad det står på brunslocket så står det: City of LosAngeles Made in India.

Hundar på baksidan av NA idag.








helt slut.

Detta är vad jag behöver efter 1 timmes övningskörning med pappa. En rejält skön dejt med min huvudkudde.
Mörkerkörning 3e gången man kör är inte illa. Men fy så utmattade.

Motorstopp precis vid en stopp skylt. Lagom passande det, men sen får jag ju inte igång bil skiten så då får alla andra bilar börja köra om mig istället. Lagom frustrerande.
Sen får jag motorstopp igen, mitt i en uppförsbacke och runt omkring den backen är det byggnadsarbetare som håller på att fixa motorvägen. Den tror jag förresten att jag aldrig kommer att åka på.
Sen så fortsätter denna underbara bilfärd med att jag i en sväng, lägger bilen i friläge och glömmer lägga i en växel när jag sedan börjar att gasa. Pappa och bilen var inte glada...
Om ni inte är så insatta i bilkörning utan växel i en sväng så låter det HEMSKT, helt fruktansvärt hemskt. Men jag har nu kommit på att det är fruktansvärt kul att köra fort. helst för fort.
Pappa klagar ju inte!

lördag 8 december 2007

Bra att veta inför inhandel!

lätt deprimerad.

Kan ingen bara skjuta mig? Det känns verkligen som att det skulle behövas just nu.
På något vis, ingen aning om hur, men på något vis så hittar jag de mest underliga och de sämst programmen direkt när jag blir skälv.
Gabriel går ut ur dörren, jag slår på TV och hittar en fil om Hollywood ifrån 1985!
Hur 17 kan det bli så jämnt? Det värsta är ju att jag på 1 min blir intresserad och kan därför inte byta kanal eller sluta att kolla... Jag förstår inte hur jag lyckas!
igår var jag ensam hemma och med en lätt mag värk hamnade jag framför TV.
zappade igenom och hamnade på en London konsert av ABBA ifrån 80- talet. Kollade på hela den och sen var det en romantisk komedi på 3an som jag fastnade framför.
På något underligt vis blir jag ju så fast i den filmen att jag måste byta över till idol några minuter för att komma undan ifrån spännigen på den romanistiska filmen (wtf?).
Och apropå IDOL, hur kunde inte Amanda vinna?!

Nej men nu måste det vara slut på dåliga filmer snart, efter den här om Hollywood fruar ifrån 1985.
Jag ska sluta efter den...

torsdag 6 december 2007

नेज में फी वाद जग इनते ओर्जर स्कोलन।
हहहः! अल्ल्टिंग जग स्क्रिवर ब्लिर på अरबिसका!

måndag 3 december 2007

*suckar djupt* *ler snabbt*

Nehe!
Inget Karin Alvtegen, helt full satt och jag orkade inte sitta i korridoren och knappt höra vad hon sa.
Vi skulle haft platser men jag menar, jag och mamma tillsammans så är det ju helt bort räknat att komma i tid...

Men kom ifrån biblioteket med två bra böcker, en om choklad och en om hur man blir en bättre fotograf. Om inte annat så för bilderna...

Åh!

Karin Alvtegen, denna underbara författare!
Hon råkar så vara i Örebro över kvällen för att föreläsa, vet inte 100 % om vad, men om det är med hälften så mycket inlevelse i föreläsningen som det är i hennes böcker så kan jag inte bli besviken...
I alla fall så har jag ju sett henne och hört henne lite mera än genom sina böcker, vem vet hon kanske kan signera en liten bok?!
Mamma följer med också, vi får se hur det här blir...
*spänningen stiger*

införskaffa?


Detta är antagligen en Dragon Eye guldfisk.
Min vilda gissning är: den är döpt efter de knasiga ,utstående ögonen.
(google kan driva med mig)

Men hur svårt kan det egentligen vara att ta hand om en sån? Om man inte förvarar nålar i akvariet som han/hon kan skada ögonen på, så borde det väl vara rätt enkelt?

En lång men viktig historia.


Min alltid lika busiga mor kom in till stan idag för att fika. Historien är ju aldrig riktigt så enkel som det kan verka, i alla fall inte när min mor är i farten + att det är i stads miljö...
Igår bestämdes det riktigt och noga att vi skulle mötas kl 10:00 vid parkeringen vid Örebrostads biblioteket, detta hade försvunnit ur mammas huvud när hon anlände 10:30 till en lagom rasande dotter som redan spenderat 15 min i telefon med att skälla på stackars mor.
Hon anländer, med den där skamsna blicken som bara hon och hundvalpar kan få att se helt äkta ut. Jag kan vid detta seende inte annat än le, låta henne krama mig och säga att det är helt lugnt trots denna "otroliga" försening.
Sen rusas det snabbt iväg till det ny renoverade sterila köpcentret mitt i smeten.

Viktig fakta:
Mor är född Stockholmare, flyttade vid ca 20 års ålder helt utan anledning till Örebro och på en himla konstig vänster gifte sig med en man (min far) och flyttade ut till landet. Och nej inte landet som i det sättet att det är lite små röda stugor med några meters mellanrum och sen skog, nej inte så enkelt. Mor och Far flyttade 3 mil utanför civilisationen, mitt ibland träden, inga grannar som man ser, dom finns men är inte synliga. Allting är träd och träd + lite träd och mera träd.
Alla dessa träd samt min faders underliga närkings drag (hört talas som gnäll bältet?) har gjort att Moders stockholms drag (så som att man är van vid folk) har sakta börjats sudda ut. Detta gör det så jobbigt att mamma är på Stockholmares vis inte rädd för folk,inte heller generad ibland folk. Blandat med närkingars "blängande" på andra personers kläder och den speciella blicken dom får när de dömer ut en person helt iskallt och bara genom den första anblicken (inte så som tjejer kan utan så som närkingar kan).
Och för att göra det hela ännu roligare att gå på stan med henne är att hon av den person kategorin som är högljud, totalt odiskret, ler konstant och är en bestämd kvinna som alltid är förvirrad i en storstad.

Om du nu är en sådan person som inte helt fattar vad jag menar eller som bara inte orkat läsa allting utan väntar på poängen så ger jag er nu en (skulle vilja säga kort men det blir det nog inte) berättelse ifrån idag om hur konstigt det kan bli när stockholmare förs ihop med närke och när det råkar vara ifrån min moders lätt underliga släkt.
Följande inträffar:
Vi åker rulltrappan upp till Wyne's Cooffe allting går precis som vanligt, mamma blir nervös, vet inte vad hon ska ha att äta så hon går och ber mig beställa.
Vi sitter lugnt ner, pratar, jag försöker få mamma konsentrerad på mig och inte alla människor som går i "underliga" kläder nedanför oss på stan. Efter 15 min är hon helt konsentrerad på mig, helt avslappnad och precis sig själv, fast den lugna varianten.
Då händer det som inte får hända, en bebis börjar skrika. För det första avskyr jag barn, förstår inte poängen med det hela förutom själva grejen med fortplantningen.
Mamma älskar barn, naturligt eftersom hon lyckats skaffa fyra stycken själv. Iskallt dömmer hon ut föräldrarna eftersom mamma nu har bestämt åldern på bebisen igenom dess skrik och kommit fram till att det är alldelles för litet för att ännu vistas ute på detta vis.
Jag låtsas som ingenting och hoppas att hon inte ska gå fram till föräldrarna och berätta för dom hur dom ska göra...
Allting går bra (alltså går hon inte fram), vi fortsätter prata om det vi sa innan. Men jag ser hela tiden hur hon söker med blicken efter dessa hemska föräldrar som praktiskt taget håller på att slå ihjäl sitt barn (det är vad mamma ser, vi andra ser en nybliven förälder vagga sitt första barn)...

En stund senare...
Latte mocciaton är upp drucken tillsammans med mors underliga te. Det är nu det gäller, att försöka ta sig ut, utan några incidenter, men utgången kräver att vi passerar de nyblivna föräldrarna och dess nu väldigt tysta och sovande nyfödda bebis.
Spänningen stiger, jag försöker fösa henne framför mig, inte så olikt en vallning av ett får.
Detta misslyckas kapitalt, jag ser aldrig vad som händer men hon smyger iväg ifrån mig när två kontors herrar går emot oss in till caféet (detta är duktigt av en storvuxen övre medelålders förvirrad kvinna) när jag är ute upptäcker att hon inte är ute med mig så jag suckar tungt och vänder mig om.
Jag ser: Mamma stå vid föräldrarna och hon gosar med bebisen, hon ler och trivs ypperligt bra (tror nog att hon skulle byta ut mig mot den där bebisen om hon kunde) hon ser mig stå och kolla så hon säger hejdå till föräldrarna och bebisen och så kommer hon smygande emot mig. Letar efter ögonkontakt, hennes ögon säger "de är klart godkända föräldrar"....

(fick sen veta att, bebisen var 8 veckor gammal och för tidigt född, därför lät skriket som om den var för ung för att vistas ute)

en enkel iaktagelse

Fy 17 vad Monty python är bra!

söndag 2 december 2007

things you need to know....

















idioti

Om man lämnar in en film rulle för framkallning och som en säkerhet för personalen ger man sitt mobilnr. Om då bilderna som ska framkallas garanterat kommer att bli gröna, och personalen då väljer att inte framkalla innan de pratat med personen som ska ha de gröna bilderna, varför använder de då inte det givna mobilnr och ringer personen och frågar?
Istället för att personen kommer förväntansfull och på bestämd tid och blir besviken av bristen på framkallade bilder.

Varför inte? Och varför glömmer jag att påpeka detta till personalen? Kommer alltid på det direkt utanför affären....

lördag 1 december 2007

Kan det vara så att Jesus fanns innan han föddes av Maria?


Joh. 8:57-59
Kol. 1:15-18

Dan. 3:25


En viktig sak till, hur är bästa sättet att tillaga en gräshoppa?
Någon som kan ge mat tips?

Förvirrad över det vanliga.

Jaha.
Då har man fått person definitionen klar för sig: Överallt och ingenstans.
Bra eller dåligt?!


Sen var det ju kör lektion idag....
Aldrig övervägt att sluta så som nu.
Första gången jag ska växla och köra i ett bostads område, ett nerv vrak är jag och skakar men tar det ändå lugnt med förhoppningen att det inte ska bli värre än såhär.
Men oj vad fel jag hade! För jag skulle tydligen köra tillbaka in i centrum!!
Eller ja, en avfart innan centrum, 40 min innan 16 en fredag. Vet ni hur många i Örebro som slutar då på fredagar?! ALLA!!!
Nej jag tror verkligen inte att bilar är meningen att bli körda av mig, hänvisar till person definitionen....
Sen fick jag ju den underbaraste boken av Gabriel som plåster på såren.
-kent, texter om Sveriges största rockband.