Den hitils ända roliga lektionen i skapande verksamhet....

Jag är inte så bra på det här med att fixa bilder... Men ni ser väl och förstår.

Ännu en sorgens dag.

Tack Telia, här lämnar man in sin älsklings leksak i ert förvar. Så att ni ska ta hand om den och ge den nytt liv, ännu en gång.
Och så får man tillbkaa en vedervärdig skapelse som lucktar illa och inte kan ge en de funktioner som den faktiskt ska kunna. Som en tit i inkorgen ska tydligen vara för mycket att begära medans ni vårdar min Älskade?! Jag ska gå in i mörkret nu och gråta lite....

Ännu en gåta knäckt!

Jag har nu, 18 år in på livet knäckt en stor gåta. Jag har alltid undrat varför människor är så ordningsamma, jag har tyckt att de antagligen missar saker i livet eftersom de är lite rädda för att släppa taget... Idag så dog min fina mobil, andra gången sen den 30/6-07.
Detta betyder att jag använder min gamla mobil, eller alltså det var tanken.
Jag hittar mobilen, jag hittar laddaren, original förpackningen och handsfreee men inte, håll i er nu, BATTERIET!! Visst är det rena vansinnet!? Jag har alla tillbehör +själva mobilen MEN INTE BATTERIET!!! Jag tog bort batteriet för att mobilen startade alarmet 06:00, 06:15 & 06:30 varje dag fastän sim-kortet inte var i. Men nu hittar jag inte batteriet.....
Så pga detta har jag nu kommit fram till svaret på gåtan: Varför ska man städa och hålla ordning? Svar: För att du ska hitta alla dina grejer när "force major" kickar in....

Nu återgår jag till letandet, källaren är utesluten i alla falla. Jag försöker att tänka glada tankar och inte förbanna batteriets gömställe då jag anar att jag aldrig kommer hitta det.
Och ring gärna om ni hittar det! Nej just ja, har ju ingen telefon.... *gråter en tår*

Ambassadör och en FASCINATION!

Nu är jag Rättvisemärkt ambassadör! Bara så att ni alla vet det...
Var på Cafe Deed med Matilda idag (som jag gick kursen med) och nu har vi blivit medhjälpare åt dom. Innan alla deras event så sätter vi upp affischer, och på deras event så arrangerar "bok bord" med information om Rättvisemärkt. Detta är oerhört kul och intressant i min värld...

Sen köpte jag en Illustrerad vetenskap idag, för att ha något vettigt att göra efter att pappa lämnat mig ensam med fika kvar. I denna intressanta tidning hittade jag något ytterligt fascinerande! Något som jag tycker att ni alla borde få ta del av och hoppas att ni finner det lika intressant som jag. Inte för att jag i verkligheten tror att många har samma intresse som jag, men man kan ju alltid hoppas.
Myskmöss! Nej, jag har inte stavat fel eller ätit svamp. Det finns ett underbart vattendjur som heter just detta. Arten heter myskmöss och det finns två olika sorter av dem. De är släkt med mullvadar så man vet ungefär lika lite om myskmöss som om mullvadar....
Dessa djur är super söta! De har en jätte lång svans (20 cm) och är mellan 15 till 20 cm långa utan svansen. Sen har de (detta är helt magnifikt) en lång, rosa, "penis liknande" nos!
På nosen sitter det ytliga hårsäckar som är oootroligt känsliga och genom dessa undviker de saker i vattnet och tar sig fram till föda. De är så som mullvadar blinda, men de har dock lämnat land och gett sig ut i vattnet. De simmar nästan lika bra som uttrar. Vad dom äter och gör framgår dock inte....
När jag googlar myskmöss så kommer det fram något om djurskydds myndigheterna. Men jag förstår inte så mycket mera.... Inte heller några bilder.
Men jag uppmanar er alla att smyg bläddra i en illustrerad vetenskap hos er närmsta återförsäljare och kolla in bilden!
Anledningen att jag tycker om denna lilla artikel är av anledning till min stora fascination av underliga djur. Djur som inte lätt anses som husdjur och man inte heller vet så mycket om. Eller att de ser underliga ut eller har en fantastisk historia.
Tips välkomnas!

Halva gjort av en dröm.

1 dag gjord av 2.
Imorgon vid 16:15 är jag färdig utbildad Rättvisemärkt- ambassadör.
Diplom kommer på posten, tillräckligt för att hängas på väggen.
Efter det bär det av för att bli Rättvisemärkt- informatör.

så att ni vet

liten tanke.

Alla ska dö, detta är ett faktum. Men det är tyvärr allt för få som lever.