Städning, chok och köttätare.

jag håller på att möblera om hela lägenheten. Eftersom jag aldrig hittar min stil är lägenheten ständigt under förändring. Detta leder då till att man får träna en hel del då jag har svårt att be om hjälp för det leder till att människor ger komentarer och omöbleringen startas om. Pappa får ställa upp som den eviga chauffören dock. Efter att vi kört klart allt så blev det ett kämpande med att vara 1:65 ½ cm och montera ner en 2 m loft säng, ensam. Med svett, ilska, våld och lite skär sår kom den äntligen ner. Kämpandes med att bära ner delarna till källaren möter jag hemtjänst.
Följande konversation startas: jag;hej
hon: flytt på gång?
jag: nej bara ommöbleringe igen
hon: men lilla gumman du behöver ju en karl till det där!
jag: *phf* HÄR BEHÖVS INGA MEN! JAG KAN, TAR BARA LITE MERA TID!!
hon: jaha, men tänk över det, hejdå!
Slut.
Är hon fullkommligt galen eller?! 2008 kräver väl inga men?! Hon är helt underbar annars, och alltid skrattat vänligt åt att jag ständigt förändrar min stackars lägenhet. Nej usch!

Under städhysterin mep P3 i bagrunden hittade jag äntligen namnet på min köttätande blomma jag fick i sommras. Det satt tydligen en lapp i krukan, ingen som kunde sagt det?! Så nu vet jag hur jag ska sköta den. fast den lever ju ändå så fel har jag inte gjort...
Och nu vet jag vad den heter också! Pinguicula Tina.

ursäka mig för stavfel, små och stora bokstäver misstag.
Inte min dator så knapparna vill inte riktigt lyda...
Och för städ trött/ivrig för att rätta.

Charlie's Wilsons War

allmänheten bara.

idag har jag lyssnat på Sharafs hjältar, riktigt bra.
Sen gick jag och köpte en Fantomen tidning och en sockerdricka med Marie, åt Gabriel. Svärmor berättade att det har alla barnen alltid fått när dom ligger hemma och är sjuka. Och ärligt så tror jag han mår mycket bättre nu. Tackar!
Sen bar det iväg till myrorna, där jag mötte upp Svärmor och några av hennes elever och så inhandlades det fina knappar och en gräslig fåtölj. Men jag charmas ju av sådant....
Sen hittade jag denna bild på Matildas blogg! Är den inte fin? Visst ser ni att det är jag, gjord på fri hand och allt.
Tackar älskade!

nu när jag listat ut hur man klistrar in YouTube filmer....

Är det inte underbart?!

Istället för att deppa över att min hals känns fyra gånger så stor som den i verkligheten är.
Nöjer jag mig med att låta mina ögon njuta av mitt nya draperi som förgyller min lägenhet och får hela mitt väsen att vilja dansa....
Jobbigt att säga men ändå: Tackar IKEA!

Den hitils ända roliga lektionen i skapande verksamhet....

Jag är inte så bra på det här med att fixa bilder... Men ni ser väl och förstår.

Ännu en sorgens dag.

Tack Telia, här lämnar man in sin älsklings leksak i ert förvar. Så att ni ska ta hand om den och ge den nytt liv, ännu en gång.
Och så får man tillbkaa en vedervärdig skapelse som lucktar illa och inte kan ge en de funktioner som den faktiskt ska kunna. Som en tit i inkorgen ska tydligen vara för mycket att begära medans ni vårdar min Älskade?! Jag ska gå in i mörkret nu och gråta lite....