En klassiker

Belöning utfärdas!

Detta är min rygg som bär på den tunika som nu bidragit till att min lägenhet städas maniskt (vilket för övrigt verkligen behövdes) för att finnas. Jag har inte lånat ut den för det är emot mina regler. Men fattar inte vart den är....!!
Sett den så ring!

Erkännande.

Åh! Nu måste jag ju erkänna att Mona Sahlin är en bra människa....
Aftonbladet måste ju alltid riva upp ens liv med deras artiklar.

Dumma teknologi.

Jag förstår inte. På mitt bankkort har jag två funktioner som måste finnas och ett av dem är faktiskt inte helt nödvändigt. Det är att jag ska kunna handla på kortet i affärer, och detta kan tas bort utan att jag blir galen. Men det som absolut inte är diskutabelt är att kortet inte ska kunna gå minus. Jag ska absolut inte under några omständigheter kunna köpa något när jag inte har pengar på kortet. Och just denna händelse får jag brev om ifrån min bank att det har hänt. Detta är andra gången banken kräver 300 kr (100 kr i ränta) från mig för något som inte ska kunna ske....
Jag har inget fast jobb, mitt sommarjobb börjar om 2 veckor, jag måste alltså be mina föräldrar om pengar för att betala något som inte ska kunna ske!
Det är krig i Örebro idag.

Att göra fel.

Så, eftersom människor är en underlig art så driver de mig till vansinne. Eftersom jag tillhör denna underliga art så gör det mig inte gladare. Det bästa ed djur är att de lever enkelt. Inget överdrivet, inga meriter, inga starka släktband heller vilket är fantastiskt. Men vi människor som anser oss överlägsna allt och alla andra har en dålig vana. Inte krig, mobbning, idioti och sådant utan den vanan som gör mig absolut galen.
Vi har en vana av att göra saker som vi vet är fel. Vi kan tänka och uppfatta i vår hjärna den där lilla rösten som säger åt oss att det vi ska eller gör är fel. Fel emot vår natur, fel emot det vi står för, fel emot lagen eller fel emot tillhörande religion.
När barn är små så gör de alltid fel, en del av inlärnings processen men väldigt ofta så vet barnen att de gjort fel direkt efter felet har gjorts och även om det är första gången det sker.

Men idiotin med allt detta är det faktum att man faktiskt aldrig lär sig att sluta. Misstag som att missa bussen eller skicka sms till fel person är alltid okej då det styrs av andra faktorer. Men det faktum att människor mördar, vet hela tiden att de gör fel och ändå gör det.
Eller när människor lever på ett sätt de vet att de inte ska leva på, men gör liksom inget åt det...
Är en del med att bli vuxen att inse att man alltid gör fel, acceptera det och göra saker för att åtgärda? Eller ignorerar man felandet och kör på som alltid? Eller accepterar man och fortsätter livet?
Jag kanske förstår när jag blivit vuxen.

Äntligen!

Nu är galningen Alexander äntligen snart här.
Efter att han haft mage att lämna mig här i Sverige i nästan ett år när han har levt livet i Israel, så kommer han nu äntligen hem till kalla och regniga Sverige...

Det är på tiden nu.

Lika som bär? Knappast...

Ser den översta hunden någonting ut som den undra?! Den övre är naturligtvis min underbare fusk hund vid namn Casper. Jag börjar faktiskt på allvar tro att någon fuskat med hans stamtavla. Jag måste ju faktiskt raka honom å att han inte ska bli utskrattad av de andra papillonerna...
Ni kanske inte finner detta till att vara det viktigaste ni läst under dagen/natten men tycker inte ni att jag borde fundera lite? Men han är min fina råtta och älskar alla hans små och stora fel...