Som han har längtat, i månader har detta varit det största samtalämnet oss emellan.
Slagit influensan med ljusår.
Han har kollat på klipp på YouYube, han har berättat minst 100 gånger om att det kommer finnas möljighet till kärnvapen attack.
Han har minst fyra gånger berättat att allt är hans storebrors fel som lät honom ärva hans första TV-spel. Tvingat mig till att tvingas förstå hans suktan efter hans enda "drog".
Allt ska vara så mycket bättre, gafiken, närheten, kännslan av verklighetens krig, miljöerna, möjligheterna till att dräpa på så många fler och nya sätt.
Han har längatat så otroligt så ni kan inte ana. Han har till och med tagit ut semester.
Han har blivit oroad och rädd för att datumet ska skjutas upp. Varit stressad för att postverket ska strula.
Älskat mig mer än någonsin för att jag köpt det till honom.
Så idag har det invarderat vår lägenhet.
Det har landat. Sprängt allt i sin väg. Och när jag nu har sett hans ögon lysa, hört döds ropen från motståndarna när de blir sjutna i huvudet av fienden, sett de första planen bli nerskjutna, de första svordommarna flyga genom rummet tillsammans med en väl riktad handgranat, följt av en högljud explotion och ett elakt men lyckligt skratt.
Så förstår jag, det kommer inte att lämna min lägenhet utan en ärlig kamp.
Blodet täcker vår TV skärm och en ilsken vit text med informationen "YOU BEEN KILLED " med följd av någon mening om vad spelaren ska tänka på tills nästa gång för att undvika denna text igen, så får det vårt vardagsrum att exlodera.
4 kommentarer:
Ettan var lysande kommer jag ihåg. Skillnaden mellan att vara singel och gift förklaras enklast med att jag inte visste att uppföljaren skulle lanseras så snart.
Istället sitter jag här och ska försöka att, återigen, sätta mig in i pensionssystem, försäkringar och sparande. Vad hände med han som bytte skolgång mot spelande av Football Manager (då Championship Manager)?
Istället har man en fru som varvat två spel till Nintendo DS, samt fått ny sådan (DSi istället för original DS). Medan jag fortfarande inte ens slutfört min första kampanj i Europa Universalis.
Upp-och-nedvända världen! Och ändå känns det bättre så här, vilket känns mycket konstigt. Speciellt för omvärlden kan jag tänka.
Ghwomb: Haha! Stackare, pansionssystem!
Ja du, det är lika förvirrande för oss andra som för dig.
Själv kämpar jag envist på med Bubble & Bubbles på min DS.
Kanske passar dig bra några år, med tanke på att du bara spelade oavbrutet (nästan) i flera, flera år...
Hej Sockerpinglan!
Jag tycker det var storstilat att köpa spelet till sambon! Männen (sambo och son) i mitt liv sitter alldeles för mycket framför datorn. Tycker jag. Enligt mig borde de väl ibland spika upp lite lister, laga mat, städa... allvarligt, datorn är den nya tidens ”jag går ut i garaget en stund” :).
My Yttermyr: Ja, något var han tydligen tvungen att ha när han fyllde år och något som vi båda kunde ha nytta fick jag inte köpa... Ja jag håller helt med! Men var nog bättre när de var i garaget istället för som nu, sittande i soffan och skrika åt TVen.
Då behövde man iallafall inte se och höra allting...
Skicka en kommentar