Uppdatering

Ingen tid och all tid så är dålig på att uppdatera.

Har gett vika för skvallret på Facebook, jag blir irriterad på mig själv varje gång jag loggar in.
Så jag försöker att inte göra det så ofta...
Jag jobbar, jobbar och jobbar lite till. Men någon lön kommer inte in. Något är helt klart fel.
Men inte riktigt hittat det än.
Jag finner mig själv i ett lyckorus, vet inte riktigt varför. Allting är liksom väldigt bra just nu.
Ett helt okej jobb, som jag lär mig massor på, Gabriel är som vanligt den absolut bästa (kanske lite extra utan att jag tänkt på det) och katterna ger mig ständigt lite solsken i det snö blandade regnet.
Livet håller på i en faslig takt, veckorna rusar förbi.

Ska försöka komma ihåg bloggen och lämna Facebook kikandet.
Men det är ju tyvärr så underhållande.

Gabriel jobbar natt, MacGyver är hos sin katt kompis Blixten.
Jag och Tony Montana myser i soffan med en kladdkaka i ugnen och kattmynta i skåpet...
Vi reder oss i vår gemensamma övergivenhet...

Idag skedde det, så ring inte Gabriel.

Som han har längtat, i månader har detta varit det största samtalämnet oss emellan.
Slagit influensan med ljusår.
Han har kollat på klipp på YouYube, han har berättat minst 100 gånger om att det kommer finnas möljighet till kärnvapen attack.
Han har minst fyra gånger berättat att allt är hans storebrors fel som lät honom ärva hans första TV-spel. Tvingat mig till att tvingas förstå hans suktan efter hans enda "drog".

Allt ska vara så mycket bättre, gafiken, närheten, kännslan av verklighetens krig, miljöerna, möjligheterna till att dräpa på så många fler och nya sätt.
Han har längatat så otroligt så ni kan inte ana. Han har till och med tagit ut semester.
Han har blivit oroad och rädd för att datumet ska skjutas upp. Varit stressad för att postverket ska strula.
Älskat mig mer än någonsin för att jag köpt det till honom.

Så idag har det invarderat vår lägenhet.
Det har landat. Sprängt allt i sin väg. Och när jag nu har sett hans ögon lysa, hört döds ropen från motståndarna när de blir sjutna i huvudet av fienden, sett de första planen bli nerskjutna, de första svordommarna flyga genom rummet tillsammans med en väl riktad handgranat, följt av en högljud explotion och ett elakt men lyckligt skratt.
Så förstår jag, det kommer inte att lämna min lägenhet utan en ärlig kamp.

Blodet täcker vår TV skärm och en ilsken vit text med informationen "YOU BEEN KILLED " med följd av någon mening om vad spelaren ska tänka på tills nästa gång för att undvika denna text igen, så får det vårt vardagsrum att exlodera.

Call of Duty: Modern War Fare 2

Glassbilens välbekanta ljud hörs in genom fönstret i vår lägenhet.
Gabriel ropar: JAA! Snälla vi köper glass!
Jag: har vi råd då?
Gabriel: Ja, det är ingen kostnad, det är en investering.
Jag: Jaha!? Okej, lär inga barn den frasen bara! Kom då så går vi.
Gabriel: Jaa, skynda så vi inte missar den, men kom då!
Jag: *suck*

Så att alla vet, glassbilen är en investering. Han har lovat att det ska räcka hela oktober med glassen. Och såhär ser nu vårt översta frysbox fack ut...
50 st glassar.

Och jag gillar knappt glass....

Dagens upptäckt

Zappar runt på TVen och stannar till vid Ghost Wisperer.
Kollar några minuter och konstaterar vid reklam pausen att mannen är väldigt tålig som litar på sin fru och inte spärrar in henne för att hon ser spöken.

Gabriel svarade som ingenting: men hennes man dog ju, och nu har han kommit tillbaka som en ny man. Så han vet ju allting om henne och han förstår ju allt hon ser.

Tror han tittat mer på serien än jag trott....