Oj oj vilken lycka!

Står vid globen, Annexet närmare bestämt. Matilda och Camilla bredvid. Spänningen stiger och nerverna är utanpå. Dom små försiktiga samtalsämnena dör ut i brist på förmåga att tala i kylan och i nervositeten.
2 ½ timme i kö. Sedan det efterlängtade insläppet.
Små springande till garderoben, de andra tar platser.
Nu står man där, framför scenen, alla gånger man sett på TV, YouTube och drömt i sovrummet. Nu står man där. Ljusets släcks och de kommer ut!

Guuuuuud vad lyckliga alla är! De är så magnifika!

1 ½ timme senare kan jag knappt stå på benen, jag börjar backa utåt. Hamnar utanför publiken och ber vakten om vatten, efter det börjar jag gå emot utgången men vänder mig snabbt till vakten för att meddela att jag kommer svimma.
Sen vaknar jag upp bakom scenen med en man skrikande på mig, han frågar om jag har några allergier eller sjukdomar, förvånat svarar jag nej och fattar nu vad som hänt.
efter 1 liter vatten är jag på benen igen, sista ½ timmen står jag och kollar på slutet av konserten på avstånd.

oj oj vilken lycka! Tack kent.

jaha.

7 månader och nu ifrågasätts allt.

bibel fråga

För att göra mitt kommande frågeställning lättare, tänk Jesus som Guds son Messias.

När Jesus föddes, visste han då om att han var Guds son?
Om han nu inte visste det så måste han ha felat, så som alla barn gör. Barn ljuger, stjäl och är ofta otroligt elaka. Eftersom de inte förstår rätt och fel helt som vuxna nu ska göra, detta är ett viktigt steg i ett barns utveckling (av denna anledning man inte ska skälla på barn som fuskar i spel, de förstår inte). Och om han nu inte visste detta och då felade som barn och Gud ändå kommer att döma oss för barn felen, är Jesus då inte Guds son? Eller så visste han inte men ändå aldrig fuskade i spel eller ljög om att han tappat bort pappas tälj kniv...?

Men om han nu inte visste om det och därför felade, är han då inte Guds son eller är det istället så att Gud på domedagen (ni vet då alla ska dömas för allt man gjort fel och beröm för det man gjort rätt) då inte kommer döma en för det man gjort som barn, det man inte riktigt visste var fel?
Men om han nu visste detta på något vis så undrar jag om någon vet hur han skulle kunna ha vetat detta, typ ett högre medvetande eller något annat.

Samma stund som jag skriver detta får jag sms av mor:
Lita på din Gud
Han är nära.
Över alla hinder vill han bära.

Kan han ge direkt svar om det här då?!
snälla....

Arbetare, upp till kamp!

Dag 1.
Väckning vid 05:15. Mörkt utanför lägenheten, helt tyst och stilla. Inga grannar vakna.
Telefonen ringer vid 05:30, dax att gå ut till parkeringen nu. Frukost, matlåda, totalt nyvaken och kaffemuggen i handen åker jag ner med hissen och kliver in i bilen.
Pappa hälsar god morgon och kör iväg.
Praktiken har börjat....

1 timma senare och vi är borttappade i ett bostads område. Eller för tillfället trodde bara jag att jag var det eftersom jag alltid ser pappa som den som alltid vet vart man är när man befinner sig inom Örebro län. Men när pappa kliver ut ur bilen och jag ropar efter honom Jag tror du ska åt andra hållet, vet du vart vi är? svaret kommer utifrån och blir Neee....
I denna sekund blir det klart för mig att jag (som antagligen många andra) har en otroligt överdriven tillit gentemot människor.
Inte det att jag inte försöker att hålla koll på vart jag befinner mig eller vad jag ska göra, det är med det att jag bara hoppar över det...

Jag vet ju att om jag är någonstans eller håller på med någonting med Gabriel i närheten så plockar han alltid upp tråden åt mig när jag undrar vart jag är, ska eller gör.
Detta händer också tyvärr oftare än vad det kanske egentligen skulle göra.
Men nu efter denna upptäckt ska jag försöka att bli lite mera sammanhållen. Efter allt så tror jag ju lite att det måste vara lite mera på min meritlista än på ett hörn om jag någon gång ska kunna fungera som en vuxen människa.
Alternativet är att jag fortsätter som nu och blir som min mamma.

Så jag har därför nu beställt lite vuxenhet på internet, borde komma vilken dag som helst....

Vuxen poäng?!

Håller på att knåpa ihop mitt CV, det första i sitt slag.
Jag har alla vänners CV- mallar och läst allt som går att läsa om hur man ska skriva ett CV.
Men jag vet inte riktigt om jag gör det bra iallafall. Kanske bara är nervositeten...
Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite extra vuxen, lite extra stolt och ett steg närmare till ett organiserat och ordnings rikt vuxet liv...
Eller kräver det också gener och anlag?!

hjälp!

Ligger framför Tv, kan inte sova. sett dåliga filmer i följd av av varndra när jag zappar över på 6an.
Och vem möter mig om inte en jätte gammal sunset beach stjärna?! minns inte hennes namn i serien men jag var fast direkt. efter 2 min dyker en ny sunset beach stjärna upp och jag har fått en ny natt serie att följa....



01:20 i kanal 6- Rescue Me

mm dörrvakten

okej.
Ängla vingarna var på, humöret på topp. lagom skrattig och i stort behov av att komma in i värmen. När man möts av ett par iskalla elaka ögon som sitter fast i ett lika elakt och lika ilskat ansikte. som tyvärr sitter på en massiv kropp och kroppen tyvärr lyder hjärnan och är därför dörrvakt på MM-baren. Varför måste Örebros dörrvakter vara så elaka?
Joo, för att Örebros dörrvakter tydligen alla bor hemma,utan tjej (brukar tyvärr vara en stor anledning till elakheter bland killar) och nu med också konstiga pytte små ryggsäckar. Du kanske nu inte förstår vad väskan har att göra med något men det kan bara betyda att de inte heller äger någon form av självrespekt, kanske samma anledning till dom poliser som är elaka. Har du inte sett polisernas otroligt skrattretande vinter mössor? om inte så leta efter poliserna på vintern, de kan inte ha någon form av självrespekt....

vänta lite, letar efter tråden...

såå, den elaka blicken och stooora kroppen stannar mig och emelie som vanligt, ber om leg och kräver ögonkontakt (han måste ju tyvärr veta hur elak han ser ut) som alltid och frågar hur mycket vi har druckit.
Som alltid svara jag inte utan ger en djup(fjortis)suck för att enligt mig få komma fortare in. Detta uppskattades då inte av vakten, som stirrade djuuupt in i mina små rädda ögon för att efteråt dra en djup suck själv för att börja säga något åt mig. jag gissar att det var något om att jag var dryg,spydig eller inte välkommen in, men den elaka dörrvakten kom inte så långt.
För hans ögon träffade mina ängla vingar och log istället lite smått, jag tror det var ett leende iallafall, och han började lite smått säga att han tyckte vingarna var söta och att det var väldigt gulligt av mig att vara så söt just ikväll....

vad händer??!!
Varför kan han inte le, och vara trevlig och lite, bara lite, snällare oftare??!!


om detta är ointressant för dig, så hoppas jag att du slutat läsa innan denna textrad.