Lite personligare, lite förvirrat och lite galet.

Det här med ekonomi är inte min grejj. Inte alls faktiskt. Jag vägrar av denna anledning äga kreditkort (skulle nog inte få något om jag ansökte men ändå) jag är ständigt utan pengar men på något vis (och detta är mycket märkligt) dyker det alltid upp pengar.
Många i min omgivning, även jag, förundras över detta fenomen.
Jag gillar inte att låna pengar eftersom jag inte vet när de lämnas tillbaka så när jag väl ber om det då är det galen kris.
Och ofta när jag lånar så kommer det in pengar från andra håll utan att jag bett om det.
För att förtydliga ska jag ge ett exempel.

Jag hade 80kr kvar på kontot, spargrisen var rånad sen tidigare i veckan, mina gömmor var genomsökta och alla handväskor utforskade. Det var 80kr som fanns att leva på i ungefär 2 veckor.
Jag lever otroligt billigt på mat men 80kr är lite lite även för mig. Jag hade funderat länge och bestämt mig för att ringa min bror och be om pengar när jag kom hem från skolan.
Jag kommer innanför dörren och ser ett knepigt kuvert från Telia som jag direkt öppnar i min fasa att jag glömt någon räkning.
Mitt jubel får Ronja att hoppa högt av förvåning när jag skriker "jag får 545 kr på mitt konto imorgon"
jag hade inte glömt räkningen, jag hade betalt den två gånger.

Såhär är det ofta! Alldeles för ofta för att det är normalt. Det mesta jag fått är 10 000 kr, det var underbart!
Men nu sitter jag här, åker till Gambia 1 Mars (de säger att det är snart) resan är iallafall betald och jag har lyckats gömma undan lite till fickpengar och så har jag några hundra att leva på tills jag åker. Det är ser inte ljust ut på min ekonomiska marknad. Men jag har tro, så mycket tro på att allting löser sig, ordnar sig och fixar sig.
Så vad gör jag? Jag shoppar en makalös långklänning på 70% rea! Det ni!

Ekonomisk stimulans var det här!

Lite uppdatering.

Ska ta tag i bloggen igen. Hoppas jag.
Fortfarande Karlskoga folkhögskola, fortfarande hemskt tråkigt att bo i Karlskoga. Men kul att bo med Ronja, mycket skojjande och det behövs!
Snart bär det av till Gambia med klassen. Blir nog väldigt spännande. Åker 1/3 men känns ändå så långt bort, svårt att samla tankarna kring det. Vad ska jag förvänta mig av en sån här resa?
Ingen aning. Får se vad det blir.
Hösten känns närmre, med total förvirring om vad framtiden ska ge mig för överraskningar.
Ska söka in till Modevetenskap på Stockholms univeritet men ingen aning om jag kommer in.
Och var bor jag då? Mycket som rör sig i huvudet som ni antagligen förstår.
Stora förväntningar på året iallafall!
Ska skriva snart igen så det inte tar sån lång tid mellan allting, en blogg är kanske precis vad som behövs?

Eftersom livet känns lite förvirrat och rörigt just nu så är profilbilden passande mina vänner. =)

Jag är ju Stadschef och har upptäckt en sak om min genration.
Vi är oerhört lata, arbetsmoralen är ofta under vad jag trodde var möjligt.
Alla vet sina rättigheter men skiter fullkomligt i sina skyldigheter.

Tröttsamt.

Men det kan bara, kommer bara bli bättre! Jag har förtroende i att vi kan bättra oss och att ingen vill vara lat och att vi går mot ljusare tider.
Om inte 90-tals ungarna är värre.
Då ger jag upp.

Uppdatering

Ingen tid och all tid så är dålig på att uppdatera.

Har gett vika för skvallret på Facebook, jag blir irriterad på mig själv varje gång jag loggar in.
Så jag försöker att inte göra det så ofta...
Jag jobbar, jobbar och jobbar lite till. Men någon lön kommer inte in. Något är helt klart fel.
Men inte riktigt hittat det än.
Jag finner mig själv i ett lyckorus, vet inte riktigt varför. Allting är liksom väldigt bra just nu.
Ett helt okej jobb, som jag lär mig massor på, Gabriel är som vanligt den absolut bästa (kanske lite extra utan att jag tänkt på det) och katterna ger mig ständigt lite solsken i det snö blandade regnet.
Livet håller på i en faslig takt, veckorna rusar förbi.

Ska försöka komma ihåg bloggen och lämna Facebook kikandet.
Men det är ju tyvärr så underhållande.

Mitt kattliv

Under en tid har jag mycket osmidigt sagt till Gabriel att det vore smart med en till katt.
Två katter är lika jobbig som en. I alla fall ur bengal synpunkt....
Så efter ett bra tag så besökte jag katthemmets hemsida, och fick även Gabriel att göra det.
Och mycket riktigt han blev kär. I en svart/vit katt, jämngammal med MacGyver och beskrivs som hårdhänt.
Perfekt.
Igår anlände han. MacGyver var glad, försökte leka, nosa, prata med honom, och undersöka honom.
Allt han fick var fräs tillbaka så MacGyver fräste artigt. Som den goda värden han är.
Den nye flög in under soffan och stannade där tills både Gabriel och jag sov.
Då kröp han fram och började undersöka världen han landat i. Jag antar att MacGyver var precis bakom honom hela tiden...

Idag vågar den nye busa med MacGyvers leksaker, gå runt fritt i lägenheten, äta, dricka och tala lite tyst (styrkan ökar för varje timme).
MacGyver kollar på honom som om han var från yttre rymden och försöker hela tiden (utan något resultat) få honom att leka.

Mitt hopp är stort, de närmar sig hela tiden varandra och spänningen är minimal.
Detta är nog mitt bästa vänskapsskapande någonsin! Tack för hjälpen Gabriel.
MacGyver & Tony Montana, kan det bli bättre?!

Imorgon är min första fasta.
Jag har väldigt svårt att gå lång tid utan mat, blir alldeles skakig och till slut så kräks jag. Jobbigt, men kom på att eftersom jag inte jobbar imorgon så kan jag ju göra en liten "smyg fasta".
Tänkte att jag tar och lever på Nutirellet och liknande, alltså inget jätte gott som man njuter av. Men jag får fortfarande i mig "mat" och kommer därför att klara det.

Helt fel?
Kan nog bli bättre och bättre men detta är första året som jag ska gå in för fastan och så kan jag bli bättre nästa år.