Min Rättvisemärkta torsdag!

Sitter på Scandic Nord i Norrköping.
Varit på Rättvisemärkts konferens idag, en hel dag med fantastiska seminarium och idérika människor.
Känner mig fylld av idéer, lycka och iver att komma igång.
Träffat så mycket intressanta människor, blivit så uppmuntrad och mitt kontaktnät bara växer!
Det är ju aldrig fel att veta mer vilka en kan kontakta....

Nu ska vi straxt iväg på en galafest som de har anordnat ikväll.
Min första gala, hoppas det blir lika trevligt som tidigare idag. God mat är det också!
Även om det tog en evighet att få fram en -fläsk... men men.

Hoppas er torsdag kväll blir lika underbar som min!

Idag skedde det, så ring inte Gabriel.

Som han har längtat, i månader har detta varit det största samtalämnet oss emellan.
Slagit influensan med ljusår.
Han har kollat på klipp på YouYube, han har berättat minst 100 gånger om att det kommer finnas möljighet till kärnvapen attack.
Han har minst fyra gånger berättat att allt är hans storebrors fel som lät honom ärva hans första TV-spel. Tvingat mig till att tvingas förstå hans suktan efter hans enda "drog".

Allt ska vara så mycket bättre, gafiken, närheten, kännslan av verklighetens krig, miljöerna, möjligheterna till att dräpa på så många fler och nya sätt.
Han har längatat så otroligt så ni kan inte ana. Han har till och med tagit ut semester.
Han har blivit oroad och rädd för att datumet ska skjutas upp. Varit stressad för att postverket ska strula.
Älskat mig mer än någonsin för att jag köpt det till honom.

Så idag har det invarderat vår lägenhet.
Det har landat. Sprängt allt i sin väg. Och när jag nu har sett hans ögon lysa, hört döds ropen från motståndarna när de blir sjutna i huvudet av fienden, sett de första planen bli nerskjutna, de första svordommarna flyga genom rummet tillsammans med en väl riktad handgranat, följt av en högljud explotion och ett elakt men lyckligt skratt.
Så förstår jag, det kommer inte att lämna min lägenhet utan en ärlig kamp.

Blodet täcker vår TV skärm och en ilsken vit text med informationen "YOU BEEN KILLED " med följd av någon mening om vad spelaren ska tänka på tills nästa gång för att undvika denna text igen, så får det vårt vardagsrum att exlodera.

Call of Duty: Modern War Fare 2

Det har flyttat in en hare på vår uteplats. Han ligger mot husväggen, i en liten inbuktning i vår rabatt. Den är stor, söt och lite rädd. Han är brun med mycket ljus grått i ansiktet. Han är inte jätte rädd för jag stog med ögonkontakt med honom väldigt länge. Och han ser ut som en han, eller en maskulin hon...
Ikväll ska han få mat, hört att de gillar sallad. Så det ska han få. De har ju inte så mycket mat under vintern och undrar om han kanske är lite skadad och då är det ju ännu svårare för honom att hitta mat.

Men vad ska han heta?!
Tips?

Glassbilens välbekanta ljud hörs in genom fönstret i vår lägenhet.
Gabriel ropar: JAA! Snälla vi köper glass!
Jag: har vi råd då?
Gabriel: Ja, det är ingen kostnad, det är en investering.
Jag: Jaha!? Okej, lär inga barn den frasen bara! Kom då så går vi.
Gabriel: Jaa, skynda så vi inte missar den, men kom då!
Jag: *suck*

Så att alla vet, glassbilen är en investering. Han har lovat att det ska räcka hela oktober med glassen. Och såhär ser nu vårt översta frysbox fack ut...
50 st glassar.

Och jag gillar knappt glass....

Knepiga elever

Idag: de två sista klasserna kom inte till forograferingen.
Hur i hela friden tänker man när man inte ens kan komma till oss och säga till att de inte kommer dyka upp?! Vi satt 1 ½ timme och väntade på dom. Eftersom allting är schema lagt kan vi inte gå tidigare eftersom andra klassen kanske skulle dyka upp. Men nej, vi väntade på absolut ingenting.
Jag förstår verkligen inte. Förstår att man kanske inte fattar helheten av de efter arbete som nu kommer att bli, och att det är jag som får göra det. Men att man inte ens kan tycka det vara en snäll tanke skänkt till oss som kanske faktiskt väntar på dom och förväntar oss dom.

Men men, sålänge alla dyker upp på fredag så ska jag inte vara irriterad längre.
Det har varit en väldigt bra skola på alla andra områden. Till och med haft riktigt trevliga och civilicerade lärare. Det är inte vanligt. Så plus i kanten även efter dagens irritation....

Dagens upptäckt

Zappar runt på TVen och stannar till vid Ghost Wisperer.
Kollar några minuter och konstaterar vid reklam pausen att mannen är väldigt tålig som litar på sin fru och inte spärrar in henne för att hon ser spöken.

Gabriel svarade som ingenting: men hennes man dog ju, och nu har han kommit tillbaka som en ny man. Så han vet ju allting om henne och han förstår ju allt hon ser.

Tror han tittat mer på serien än jag trott....

Dagens förvirring.

Imorse 10:15 vaknade jag av att mobilen tog emot ett sms.
I det stog det: Hej Ester. Hörde att du kommer till Karlstad imorgon och jobbar med mig. Vi har fotostart 08:30, ses då. /Erik.

Svaret jag skickade var: Jaha! Jasså, trevligt. Hör av mig när jag vet när min buss kommer fram i Karlstad.

Talade i Tisdags med chefen, då var jag i Karlstad bara en liten tanke, han skulle ringa när han bestämt sig. Alltså har han bestämt sig och ringt Erik. Inte mig.
Chefen ringde senare och undrade om jag fått veta jobbet imorgon, svaret blev ett surt: Joo, fotografen smsade glatt om det imorse. Trevligt att jag inte gjort planer.

Alltid underbart med förvarning, men alltid värt krånglet, jag älskar mitt jobb.

(Och cheferna är riktigt bra och trevlig, bara lite tankspridda....)